DC3:an sköts ned 13 juni 1952 och bärgades
den 19 mars 2004.

Nu bevarad till eftervärlden tack vare stoppad korrosionsprocess.

 

Omedelbart efter bärgningen startade kampen för att bevara DC3:an till eftervärlden, ett unikt föremål med en unik historia. Efter över 50 år på havsbotten var vissa material illa däran medan några i det närmaste opåverkade. När planet kom ovanför havsytan startade en okontrollerad korrosionsprocess i aluminiumkonstruktionen.


När DC3:an kom till Musköbasen tog man omgående kontakt med DINITROL® Industri. Nu gällde det att snabbt få korrosionsprocessen under kontroll och stoppa den. Man önskade bevara planet i det ursprungliga skick man fann det på havsbotten. Därför var det viktigt att konserveringsarbetet skulle efterlämna så få spår som möjligt.


En veritabel utmaning! Först en mycket komplicerad konstruktion och sedan all dy och avlagringar efter alla år på havsbotten. Efter att noggrant ha studerat konstruktionen, material och tillståndet valde vi behandlingsmetod och lämpliga Dinitrol produkter.


Vi inledde konserveringsarbetet med en varlig tvättprocess för att få bort så mycket dy och avlagringar som möjligt utan att göra någon yttre påverkan. När rengöringsprocessen väl var klar gällde det att snabbt få bort kvarvarande vattenrester och få stopp på den pågående korrosionsprocessen. Därför rostskyddsbehandlades/konserverades hela flygplanskroppen och alla lösa delar med en superpenetrerande och vattenavvisande rostskyddsprodukt DINITROL®.

   När DINITROL® 25-B fått verka tillräckligt länge behandlades slutligen planet och de olika delarna med en speciellt framtagen rostskyddsprodukt DINITROL® 708.


Kravet var att produkterna skulle påverka DC3:ans ursprungliga utseende så lite som möjligt. Ett komplicerat objekt med mängder av skarvar och spalter där det gällde att stoppa redan påbörjad korrosion och tränga undan kvarvarande vattenrester. Dessutom måste rostskyddsprodukten även penetrera och tränga genom befintliga oxidskikt för att slutligen nå ner till den underliggande rena metallytan aluminium.


Det ställer stora krav på produkten, applikationsutrustningen, tillvägagångssättet och själva utförandet. Hela tiden mättes korrosionshastigheten och man kunde slutligen konstatera att produkterna och behandlingsmetoden hade varit effektiv och nått önskat resultat.

 

När DC3:an och föremålen med störst historiskt värde konserverats färdigt på Musköbasen transporterades de till en nybyggd avdelning på Flygvapenmuseum i Linköping. Väl på plats sänktes planet ner i sin slutliga förvaring i en klimatstyrd monter där målet är att bevara DC3:an i 50 år.

 

 

Lite historik:

DC3:an som ”försvann” 1952 och dess vidare öde från kalla krigets dagar mellan supermakterna USA och Sovjetunionen.


1950-talet var en orolig tid. Kalla kriget var inne i ett spänt läge och Sverige låg inklämt mellan de båda supermakterna USA och Sovjetunionen. Under en tid hade Sverige ett av världens starkaste flygvapen. I hemlighet inledde Sverige ett underrättelsesamarbete med Storbritannien som var allierat med USA och därmed hamnade informationen från spaningsflygningarna indirekt i amerikanska händer.

   Detta fick Sovjetunionen information om via den svenske spionen Stig Wennerström.


Det var mot denna bakgrund som DC3:an gav sig ut på sin sista färd 13 juni 1952. Signalspaningen var mycket hemlig men inte olaglig och planet flög utan vare sig skydd från jaktflyg eller beväpning. Strax före halv tolv gick ett sovjetiskt jaktplan till anfall och DC3:an skickade ut ett avbrutet nödmeddelande och allt blev tyst.


Sedan dess har allt omgärdats av spekulationer om vad som hände och under lång tid pågick diplomatiska förhandlingar med Sovjet. Mycket av sanningen undanhölls för de anhöriga till besättningen och olika teorier om vad som hänt avlöste varandra.

   Försöken att hitta planet var resultatlösa fram till 2003 då en privatfinansierad grupp fann planet på 125 meters djup ute i Östersjön.

 

Överbefälhavaren beslutade att bärga planet för att man en gång för alla skulle kunna utreda vad som hänt besättningen och återfinna deras kvarlevor. Så den 19 mars 2004 strax efter midnatt lyftes planet till ytan och transporterades direkt till Musköbasen. Här startades en haveriutredning för att klargöra händelseförloppet från start till haveri.


Tyvärr fick man med tanke på de anhöriga inte det slut man önskat eftersom man endast fann kvarlevorna efter fyra av DC3:ans besättningsmän. Trots stora ansträngningar saknas fortfarande fyra personer ur besättningen vars öde fortfarande är ett mysterium.

Sök efter produkt
 
 
Webbplatspolicy, Copyright © DC-SVERIGE AB 2011. All rights reserved.  Produktion:Brynolf & Co/Lindelöf & Co. www.lindelof-co.se